Jag börjar alltid min framridning med att se till att hästen är ordentligt framskrittad, gärna för hand och av mig själv så att jag också värms upp. Är det kallt försöker jag göra upphopp, jogga med höga knän eller liknande för att komma igång själv.
När jag suttit upp börjar jag värma på samma sätt som jag gör till varje pass där hästen först får jogga igång utan påverkan från mig. Sedan kollar jag av start, stopp och att sidledshjälperna fungerar perfekt.
Jag hoppar sällan mer än sex språng (lilla hindret ej inräknat) och ofta inte högre än strax under klasshöjden. Man behöver inte hoppa så många språng, det viktiga är att hästen och jag är varma i kroppen. Det är inte heller på framhoppningen man ska testa att man ”klarar höjden” man ska tävla – där vill jag bara hitta en positiv känsla.
Det är min utgångspunkt men självklart anpassar jag uppvärmningen och dess utformning efter vilken häst jag rider, vilken klass jag ska hoppa, utbildningsnivån och vår dagsform.
Jag försöker att aldrig krångla till något under uppvärmningen. 🙂