Namn: Krister Sjöberg
Smeknamn: Mina gamla kompisar kallade mig Sjöberg! När jag tävlade med motorcykel kallades jag Doc för att jag hade vit rock när jag mekade i depån. I lumpen kallades jag Klippan, men det är en annan historia.
Ålder: 70
Stjärntecken: Jungfrun
Familj: Hustru, en dotter och tre barnbarn
Husdjur: Nej
Favorithäst: Zimba, en av ridskolans hästar, underbar att sitta på och hans outgrundliga själ intresserar mig.
Favoritgren i ridsporten: Dressyr är ju grunden för all ridning så jag väljer det så länge.
Intressen förutom ridning: Oj! Kajak, klättring, motorcykel, radiostyrda flygplan, fjällen, långfärdsskridskor, jakt, oljemålning.
Bästa ämne i skolan: Fysik, mekanik, biologi och svenska
Äter helst: Chokladpudding
Favoritprogram på TV: Program som inte innehåller matlagning.
Bästa bok jag läst: Trollkarlens hatt (Tove Jansson), Svarta hingsten (Walter Farley), På Kanadas prärier (Karl Gunnarson), Okänd soldat (Väinö Linna), Röde Orm, (Frans G. Bengtsson), Gudfadern (Mario Puzo).
Favoritmusik: Trad. Jazz, blues, visor och lättsmält opera och klassisk.
Drömresmål: Sydgeorgien, en ö ganska nära Antarktis.
Bästa minne: Långtidsminnet, närminnet blir sämre med åren. Du menade kanske något annat? Till exempel när jag och min kompis gjorde en kamvandring/klättring över de fyra topparna i Sarekmassivet i makalöst fint väder. Eller när jag överlevde en dykolycka.
Hittills viktigaste milstolpe i livet: Att bli pappa och morfar är oslagbart.
Det här vill jag förändra: Förutom mänskligheten i stort, så behövs det ytterligare en klädhängare i ridhuset så att inte gruppernas jackor blandas ihop
.
Min drömkarriär/drömyrke: Jag har jobbat som maskinkonstruktör nästan hela livet och är jättenöjd med det.
Dold talang: Jag letar fortfarande efter den.
Blir jag lycklig av: Om vi pratar ridning så är det när något råkar stämma och man får reda på hur det skall kännas. Alltså när ”polletten ramlar ner”.
Mitt motto: Hellre höra den sträng som brast, än att aldrig spänna en båge. (Men det har jag knyckt någonstans).
Berätta om ditt ridintresse! När började det och vem var det som inspirerade dig till att börja rida? Vem inspirerar dig idag och varför?
Jag var tio-elva år när mamma tyckte att vi skulle börja rida. Kul, spännande och lite läskigt. Stor häst direkt. Red några år, sedan uppehåll i 12 år därefter red jag i Väsby 9 år, uppehåll till dess min dotter började rida på Veda. Red några år igen, slutade 1988 och började igen 2008 med en uteritt som jag fick i present. Sedan har jag fortsatt därför att det är trivsamt.
Hur har ditt rid intresse utvecklats genom åren och vart är det på väg? Vilken målsättning har du på kort och lång sikt med din ridning? Vad motiverar dig? Hur tacklar du motgångar?
Jag är nyfiken på hur en häst fungerar och hur man gör när man rider. Målsättningen är att så långt möjligt ta reda på detta. Ridning är det svåraste jag hållit på med och den utmaningen gör mig motiverad. Motgångar tacklas enligt följande: En analysgrupp tillsätts omedelbart (= fikagänget efter lördagslektionen). Där ventileras precis allt och sedan åker alla hem till sitt, stärkta i anden och beredda på nya utmaningar. Det är i den fina sociala miljön jag hämtar inspiration.
Vad krävs för att bli en bra ryttare?
Välridna hästar, hängivna och kunniga instruktörer, massor av träning, förmåga att inte i onödan bryta ihop, ödmjuk envishet, pengar och trivsam miljö.
Vem tränar du helst för och varför? Vad utmärker en bra tränare för dig?
Det är väldigt nyttigt att rida för olika instruktörer bara kompetensen finns. På Veda finns den i rikt mått, därför rider jag där. Alla har sina specialiteter och omväxling är bra. Det finns en utbildningsplan och hästarna ”rids till” vid behov. Det skapar kvalité som motiverar att spargrisen ibland får magra. En bra tränare gör att jag ser fram emot nästa lektion.
Vilken är din träningsfilosofi? Hur tänker du när du sitter upp på hästen? Vad är det första du gör och hur jobbar du vidare? Vad gör du en dag då du eller din häst känns ”ur form”?
När jag suttit upp och ordnat stigläder och satt mig tillrätta, gör jag absolut ingenting en kort stund. Då undrar hästen vad som är på gång (tror jag) och blir mer uppmärksam (om han/hon inte somnar). Sedan behövs det (oftast) en mycket lätt hjälp för att komma igång. Vi har alltså kommit överens om signalnivån. Det brukar vara en bra början. Om någon av oss är ur form gäller det att rida enkelt, inte kräva för mycket, och efter en stund brukar det gå bättre.
Berätta om din tävlingskarriär och hur du laddar för framgång inför tävling.
För mig handlar det om ridskolecupen i dressyr och hoppning. Eftersom det läskigaste var debutantritterna kan det bara bli bättre. Spännande att se vilken häst man får. Jobbigast är att knoppa manen (tack för all hjälp Madeleine). God ordning på utrustning och gott om tid skapar lugn på tävlingsdagen. Mentalt laddar jag mycket och länge före en tävling. Kör en film i huvudet hur det kommer att bli. Sedan blir det aldrig som jag tänkt, då gäller plan B som går ut på att snabbt ställa om till det nya läget.
Vad utmärker en bra tävlingsplats? Vad utmärker en väl arrangerad tävling?
God ordning, tydliga anvisningar, trevliga funktionärer, bra förtäring, gott om parkeringsplatser och toaletter. En väl arrangerad tävling har bra ”flyt”.
Hur tänker du inför en tävling eller en prestation och hur hanterar du pressen av att vilja prestera? Jag tänker så här: Detta skall bli roligt, intressant och lärorikt. Dessutom har jag hela ridbanan alldeles för mig själv, och det känns lite lyxigt och skapar ett visst lugn.
Tusen tack Krister för att du tog dig tid att svara på frågorna och låta oss lära känna dig lite mer! Nu hoppas vi att din 70 års dag blir fantastisk och all lycka till i framtiden!