Hej Lena,
Tack för att vi får låna dig en liten stund för att ställa några frågor. Du är en av våra högt uppskattade ridlärare på ridskolan. Vem är Lena Karlsson och vad gör du till vardags?
Svar: Jag är en vanlig hästtjej som ridit sedan jag var 9 år, köpte min första egna häst när jag var 18 år och har sedan dess haft häst. Just nu är jag hästlös då Fagermann är med min dotter Evelina på hennes utbildning på Strömsholm. Till vardags jobbar jag som djursjukvårdare på UDS Ulltuna hästavdelningen, vilket är ett mycket roligt och intressant jobb som jag stormtrivs med.
Varför är du så populär?
Svar: Vet inte om det är så, men jag har ju jobbat många år som ridlärare och har ganska stor erfarenhet.
Vilka är dina främsta styrkor som ridlärare? Hur planerar du inför en lektion? Vad vill du att dina elever tar med sig efter lektionens slut?
Svar: Jag försöker att se alla elever under ett lektionspass, och mitt mål är att de ska få ha roligt och samtidigt lära sig något. Detta ska då kombineras med SÄKERHETEN och utan att ”trötta” ut hästarna som är på sitt jobb. Jag vill att eleverna ska känna sig glada efter en lektion och se fram mot nästa vecka.
Du är en av de som funnits på Veda sedan urminnes tider, långt innan de flesta av oss som är här idag ens hade hört talas om anläggningen. Berätta hur det såg ut och hur det ”fungerade” här på Veda när du först kom hit.
Svar: Ja, jag har verkligen varit på Veda i många år. I augusti 1977 kom lektionshästarna till Veda efter branden på stall Maja (den gamla anläggningen som låg i utkanten av Vallentuna Centrum) och vi hästtjejer följde självklart med! Då höll vi först till i ett mindre stall som låg på kullen ovanför WOW hästkraft. Den 1 april 1978 flyttade ridklubben in i det nuvarande stallet som då bestod av 20 spiltor och några boxar.
På sommaren hyrdes hästar in och det var ridläger och till hösten startade ridskoleverksamheten med lånade och hyrda hästar. Vi hade ingen ridbana från början, så lektionerna var i hagen eller på stallplan när det var mörkt. Ridbanan byggdes så småningom där vår parkering är i dag.
Ridhuset togs i bruk 1987, så ni förstår att det hänt en hel del sedan dess.
Hur började ditt hästintresse och hur har det utvecklats genom åren fram tills idag? Har du någon utvecklingsplan eller målsättning för dig själv som ”hästmänniska”?
Svar: Jag började rida på stall maja som 9 åring, men jag hade innan dess varit i stallet och lärt mig sköta och leda hästar på nybörjar lektionerna. Jag red på ridskola tills jag köpte min egna första häst.
Jag har aldrig gillat att tävla utan det roligaste jag vet och fortfarande vill är att få träna och känna att jag utvecklas som ryttare. Att utvecklas som ryttare tror jag gör mig till en bättre ridlärare. I framtiden hoppas jag att Evelina och jag ska kunna dela på 2-3 hästar.
Vi har många duktiga tävlingsryttare i klubben och intresset för att tävla verkar öka år för år. Vilka är dina bästa råd till tävlingsryttarna? Hur bör man lägga upp sin träning för att nå sina mål? Hur bör man lägga upp sin framridning för att vara så väl förberedd som möjligt när man ska in på banan?
Svar: Tävla SKA vara roligt! Och det är ett sätt att mäta sina kunskaper både mot andra men framförallt mot sig själv, för att se sin utveckling. Du ska vara ordentligt förberedd, se till att träningen varit ändamålsenlig för klassen och att de delmål som satts upp i träningen blir uppfyllda innan tävlingsdagen. Detta för att ge bästa känslan och självförtroendet inför starten.
Vad gäller framridningen så bör man tränat situationslikt hemma och gjort upp en plan A och plan B för att känna sig trygg. Trygghet ger självförtroende och att tro på sig själv är en förutsättning för att prestera bra inne på banan.
Du är tveklöst en duktig instruktör och väldigt pedagogisk med dina elever. Det måste betyda att du har en djup förståelse för ridkonsten och att du säkert reflekterar en hel del över ridningen. Som elev till dig upplever man att du kan sätta fingret på detaljerna och kommunicera instruktionerna på ett positivt sätt. Min upplevelse är att du lockar fram det bästa ur både hästen och ryttaren! Vad är tricket? Berätta om dina hemligheter och din filosofi som ridlärare.
Svar: Jag tror inte att jag har ett speciellt trick. Men jag tycker det är JÄTTEROLIGT att undervisa och jag har själv kämpat och tränat för att hitta känslan då den inte bara fanns där från början. Därför är det kanske lättare för mig att bena upp problemen och försöka vända på orden tills jag ser att min instruktion når fram på det sättet jag vill hos eleven.
Vilka utmaningar kan man stöta på som ridlärare och hur gör du för att möta dessa utmaningar?
Svar: Var lugn och tänk efter fler gånger.
Som ryttare har man ju en hel massa utmaningar och de varierar med dagsformen på både hästen och en själv. Vad skulle du säga är det vanligaste problemet som de flesta av oss kämpar med gång efter annan? Vilket tips, eller övning, skulle du vilja ge för att komma till rätta med det problemet?
Svar: Många av ryttarens problem kommer från små avvikelser i ryttarens sits. Gå alltid tillbaka till dig själv, se om det är något hos dig som du kan rätta till innan du rättar hästen. Sedan bygger hela utvecklingen på tålamod och att aldrig ge upp. Känner man att i dag är det inte ”min” bästa dag så måste man kunna sänka sina krav och ändå se det positiva i det hela.
De flesta av oss är även bekanta med din härliga och duktiga dotter, Evelina. Hur har du coachat Evelina genom åren, som mamma och som ridlärare? Vilket är ditt bästa tips till andra mammor som vill coacha sitt barn på bästa sätt inom sporten?
Svar: Det har alltid fungerat bra att hjälpa Evelina då hon har lyssnat och tagit del av det jag vill delge henne. Men ”mamma-rollen” tror jag man måste lägga undan när man diskuterar träning och ridning och kliva in i rollen som tränaren inte minst på framridningen.
Vilken nytta har du av dina kunskaper om hästens anatomi i ridläraryrket?
Svar: Det gör det lättare att se helheten! Jag tycker man ska kunna så mycket som möjligt om hästen när man jobbar med dem, det ger en större förståelse för dem.
Hur ser en vanlig dag på kliniken ut? Finns det några skador som är överrepresenterade? Vad beror det på? Hur tar man bäst hand om sin häst för att undvika dessa skador?
Svar: Som jag jobbar just nu är jämförbart med att jobba på akuten på sjukhuset, så jag ser inte några speciella skador eller sjukdomar, utan det kan vara allt möjligt. Men för att undvika skador tror jag personligen på ett varierande arbete på olika underlag och att hästen arbetas kontinuerligt.
Jag har aldrig varit hästägare men en vacker dag kanske jag slår till. Jag bävar för allt jag säkert måste veta men inte ens har koll på att jag inte vet… Vilka råd skulle du ge mig inför mitt hästköp? Vilka fällor ska jag undvika? Vad ska jag vara särskilt noga med? När är man egentligen mogen att skaffa häst?
Svar: Det är ett stort steg att ta när man köper häst, men se till att ta hjälp av tränare eller någon annan person som vet vad du vill ha och behöver för häst för att det ska bli rätt. Provrid ALLTID flera gånger och besikta hästen på en klinik med en veterinär som du valt.
Nyligen bevittnade vi mediastormen kring Rolf-Göran och Jerringpriset. Varför begriper inte sportjournalisterna ridsport? Vad skulle du vilja säga till den gode Anrell som tyckte ”Hästen borde fått priset”?
Svar: Jag tycker att det var bra med den mediastorm det blev, för det leder förhoppningsvis till att journalisterna läser på om ridsport, för att sedan kunna skriva mer om det.
Vem är din förebild inom ridsporten och varför?
Svar: Jag tycker Kyra Kyrklund är en stor idol och förebild inom ridningen, hon har en klar och tydlig filosofi att arbeta efter. Rolf-Göran är ju också otroligt duktig.
På Veda har vi ju de finaste ridskolehästarna man kan tänka sig – tycker i alla fall vi själva. J Om du skulle få en ”tjänstehäst” på ridskolan att utveckla och tävla – vem skulle du välja?
Svar: Ååå vilken svår fråga, jag tycker vi har fantastiska hästar. De kämpar och försöker alltid att göra sitt bästa och är aldrig sura eller dumma. Bamyl är ju en gammal kämpe jag tycker väldigt mycket om. Av de stora hästarna vet jag faktiskt inte. Jag tycker om alla!!
Till sist, tre snabba frågor:
Vad är ditt motto?
Svar: Ge aldrig upp, kämpa på.
Vad gör dig lycklig?
Svar: Självklart min familj. Men också när jag ser att mina elever lyckas med en uppgift.
Tre saker som följer med på tävling?
Svar: En väl förbered häst och ryttare med gott humör. En god macka och kaffe.
*Bilden ovan visar Lena med Fagermann och Lena på AugustiDressyren 2011.