Hej Lotta,
Du är en av våra härliga Veda profiler som hängt med i klubben sedan många år och sett verksamheten i klubb och ridskola byta kläder flera gånger om. Vi som finns i din närhet beundrar och förundras över ditt solida engagemang och outtröttliga slit runt tävlingarna. Vi är nyfikna på att få lära känna dig bättre och inspireras av din drivkraft.
1. Vem är Charlotte Sunnberg och vad gör du till vardags?
Svar: Föddes 1964 i Skellefteå, Västerbotten. Några år senare flyttade vi till Flen och sedan till Eskilstuna. Jag har 2 syskon som båda bor i Eskilstuna där även mina föräldrar bor. Jag arbetar som lärare i Täby på en högstadieskola och undervisar i hem- och konsumentkunskap samt textilslöjd.
Jag gillar mitt jobb väldigt mycket och det är fantastiskt att vara med unga människor hela dagarna. Min familj och jag bor i Vallentuna och familjen består av min man Ulf som säkert setts till bakom grillen på Veda, och 4 barn varav 2 är vuxna nu. Alla barnen utom nr4 har ridit på Veda och en av de äldsta delar jag hästen Wellnes med.
Om jag inte är på Veda så gillar jag att vara ute med min hund Milou (dansk-svensk gårdshund) och promenera eller vara med på tex en aguilitykurs. Jag gillar att läsa och se film.
2. När började du rida och när kom du till Veda? Berätta om hur du lärde känna Veda från allra första början; hur det såg ut; hästarna; människorna; verksamheten; miljön; hur skiljer det sig från dagens Veda? Hur skulle du vilja att framtidens Veda såg ut om du fick bestämma?
Svar: Jag kom till Veda första gången när mina två äldsta barn började rida där. Det måste har varit runt 1999 så det är ju ett tag sedan. Då var Leena Lundin ridskolechef och det fanns flera ridlärare bla Silvana Stenström som jag fortfarande träffar ibland och mina flickor red för henne i många år.
Jag var en förälder på läktaren som många andra och vi föräldrar lärde känna varandra i grupperna när vi hade Krubban ihop. Många av föräldrarna i en grupp träffar jag fortfarande privat eller via ridskolan där de själva rider. Även om jag inte red själv då ville jag träffa ”mina torsdags-mammor”.
Jag red som barn och tonåring i Eskilstuna på Vilsta Ridskola men sedan gjorde jag ett lååångt uppehåll på ca 20 år och började igen på Veda i en fredags dropin. Då red jag mest Attilla och en häst som hette Diego.
Anläggningen såg ungefär ut som nu tror jag förutom att WoWs lagervagn var useks lilla lokal. Det fanns inte heller någon skrittmaskin. Och inte kortsidehagarna.
Om jag fick bestämma skulle vi få ett nytt stall och sedan fler utmärkta ridvägar där vi får rida och kan ta oss runt tex Lindholmen. Uteritter är bland det bästa jag vet. Vilsamt för själen och hjärnan och samtidigt en härlig naturupplevelse.
Om önskelistan fick bli längre så önskar jag mig en liten läktare kanske tom med tak vid utebanan och en liten kioskbyggnad som vi kan använda på sommaren vid tävlingar framförallt. Vi har en jättefin anläggning att vara stolta över.
3. Sedan flera år tillbaka är du verksam i styrelsen. Vad är det som är så speciellt med Veda tycker du? Vad vill du förvalta och vad vill du utveckla under 2012?
Svar: Jag tycker egentligen inte att det är själva Veda som är speciellt utan det är människorna man träffar; både i stallet och i hela klubben VRK. Det finns många eldsjälar i hela Vallentuna som jobbar med olika saker i klubben och bidrar på sitt sätt. Jag tycker att det är ganska unikt att i dagens ”konsumtionssamhälle” finna ett rum där känslor som engagemang, kamratskap och omtanke finns.
4. Under året har styrelsen jobbat hårt för att få politikerna i Vallentuna att engagera sig för ridsporten och ta ansvar för sin anläggning, Veda. Vad skulle du vilja förmedla till politikerna utifrån ditt perspektiv?
Svar: Att se oss (mestadels) kvinnor och flickor – hur vi sliter för vad vi vill ha och att vi skulle bli jättesuperglada om de såg oss. Det handlar inte om att racka ned på andra sporter utan vi finns OCKSÅ.
5. Hur hittar du din drivkraft och hur hanterar du törnarna? Vad gör dig motiverad i ditt ideella engagemang?
Svar: Jag går igång på att någon säger att de uppskattar det jag gör. Tex när någon säger att vi ordnat en bra tävling eller när någon är glad över att man gått upp tidigt och ordnat en hopptävling åt dem. Då blir jag jätteglad.
Sen är det ju så att jag är en rastlös person som alltid behöver ha något att göra i ett större sammanhang…
De största ”törnarna” det tycker jag är när jag tror att vi är en grupp människor som jobbar mot samma mål och är lika engagerade och sedan får man ”göra allt själv”. Som tur är händer det ju inte så ofta men efter sånt har jag svårt att visa respekt för den eller de personerna. Alla har vi ju faktiskt lika mycket tid och det är vi själva som väljer vad vi fyller tiden med. Har man tagit på sig ett jobb ska man utföra det.
6. Det här med tävlingarna – är det inte ett fasligt pyssel att få tävlingsverksamheten till ett väloljat maskineri? Hur skulle du vilja utveckla tävlingsverksamheten framöver och vad krävs för att komma dit?
Svar: Ett väloljat maskineri – ja, det skulle vara fint och jag tror i och för sig att vi är på väg dit. Just nu är vi drygt 10 personer som förbereder administrativt, bokar utrustning och tex domare och funktionärer, letar sponsorer och priser etc etc och just den här gruppen består av duktiga drivkraftiga människor. Nu är det första året för en del så 2013 blir det nog väloljat..:)
Det är mycket jobb för mig att förbereda en tävling som tex Augustidressyren. Hopptävlingarna har vi varit fler om och då känns det tryggare. Där är ju Robban och Mimmi Axelsson, Lena Salin och Efwa Nyman erfarna och utan dem skulle det bli svårt. Bland hoppryttarna som tävlar för klubben är det självklart att komma och bygga bana dagen innan och de har gjort det i många år. Man kan lita på att det blir bra.
Dressyren är svårare eftersom jag själv inte har varit 100% säker på allt och då kunde jag inte ”se” framför mig hur det skulle bli. Jag fick lita på Malin Hamiltons erfarenhet av hur det är när hon kommer på tävling och Magnus Hamilton vad gäller banor och mycket praktiskt. Han är lite som jag själv; ”nu kavlar vi upp ärmarna och fixar det”.
Igår fick vi en förfrågan angående att anordna SM för handikappade och det verkar ju oerhört intressant och spännande men vi ska mäkta med också. Det går åt runt 50 st funktionärer för att ordna en stor tävling och det är ungefär samma personer som ställer upp. Vi måste fråga dem om de vill jobba mer.
7. Vilken tävling är du mest stolt över och vad gjorde den till en succé?
Svar: Just nu är det fortfarande Augustidressyren. Jag hade aldrig arrangerat en så stor tävling där en stor del av det yttersta ansvaret ändå låg på mig. Vi hade ju Lag SM i dressyr för 3 år sedan och jag var med i tävlingsledningen men det var ändå Monica Nilsson som hade ”kollen”.
Jag tycker att med tanke på att jag fick höra att det skulle bli väldigt svårt, att tävlingen låg för tidigt på säsongen och att funktionärer inte skulle vara hemma och jobba så gick ju allt super. Vi var ett stort gäng som tog tag i allt runt omkring och jag tror faktiskt att alla tyckte att det var kul och en spännande utmaning.
Dock kan jag säga att jag hade nästan ingen semester förra sommaren pga alla förberedelser och i stort sett 2 veckor innan tävlingen jobbade jag mer än heltid med administration och det var jag inte helt beredd på.
Att tävlingen blev en succé beror på många saker; bra väder, bra domare, fantastiska funktionärer,bra mat och fika, aktiviteter för barn, bra sponsorer och vår fina anläggning som visade sig från sin bästa sida denna helg. Man hör ofta tävlingsryttare säga att ”det var jättebra bana och uppstalling men maten var katastrof”, eller ”parkeringen räckte inte till”, ”det var översvämning på tävlingsbanan”. Vi hade mycket tur med olika saker och resten var väl skicklighet!
8. Vilken är de främsta utmaningarna med att arrangera tävlingar och hur gör du för att hantera dessa utmaningar?
Svar: Jag tror att svaret finns här ovan och i övrigt är det att vara ute i god tid med ALLT!
9. Inte nog med att du är lärare, fyrbarnsmor, vice Ordförande och tävlingsansvarig – du är hästägare också genom din dotter Rebecca och fina Wellness. Hur är det att ha en häst i familjen och coacha sin dotter i den sport du själv är engagerad i?
Svar: Det är jätteroligt att kunna ha en häst. Vi startade med att Rebecca var medryttare och red på ridskolan, sedan blev det foderponny i 2 år innan vi köpte Wellness.
Det är viktigt att man verkligen satt sig in i att det tar minst 3 timmar per dag att ha en egen häst och det kostar MASSOR i form av uppstallning, ridträning, tävling, transport, utrustning, hovslagare och inte minst försäkring. Man kan rida på ridskola i stort sett 7 dagar i veckan och det är billigare än egen häst. Vi har dock mycket roligt ihop och framförallt vi har tillbringat mycket tid i hop och det är viktigt för att familjerelationer ska fungera bra.
Jag är jätteglad över att mina 3 flickor har ridit under barn- och ungdomsåren. Både för att jag själv tycker att det är så roligt med hästarna och naturen men också för att det är en meningsfull fritid där man inte måste vara bäst för att få vara med.
10. Wellness ser jättefin ut, rider du henne någonting själv? Vem rider du helst på ridskolan och varför?
Svar: jag rider Wellnes ca 1 gång per vecka om inte Rebecca eller Annette Nyman (vår fantastiska medryttare) är sjuk. Det är knappast min förtjänst om hon är fin. Framför allt Magnus hjälper oss båda väldigt mycket och det är jag tacksam för. Han är lugn och har ett mycket bra ”tänk”.
Av ridskolehästarna så har jag inte bara en enda favorit. Jag tycker att de är fantastiska allihop och blir i stort sett ”kär” i dem varje dag. De jobbar hårt och vill verkligen vara oss till lags. Särskilt ponnysarna är supersnälla och lär våra barn rida på ett säkert sätt.
Nu har jag ridit Love och Maestro mycket och det är två fina herrar som jag gillar väldigt mycket. Förra året fick jag rida Lizt och Pepsi samt ibland Dorina och då var de mina favoriter. På min önskelista inför födelsedagen står högt en egen skogspromenadhäst. Kanske en pensionerad Lizt eller Love J
11. När får vi se dig uppsutten på tävling? 🙂
Svar: Man vet aldrig…
12. Förutom Tävlingsledare Lotta känner vi dig också som Krubbans Chefskock/Chefsbagare Lotta. Ingen bakar så gott bröd som du. Kan vi få receptet på ditt nyttigaste bröd?
Svar: Oj nu blir jag smickrad! Vi kanske får ha en stående matblogg på hemsidan? Jag bakar ofta bröd och kakor i skolan och hemma och just nu är hasselnötter en favoritingrediens så här kommer ett recept med hasselnötter:
Smula ned 25 g jäst i en bunke och rör ut med 5 dl kall mjölk.
Rör ned 2 tsk salt, 2 msk olja (gärna olivolja), 2-3 dl riven ost (gärna parmesan eller västerbotten) och 2 dl grovt hackade hasselnötter (går såklart bra med valnötter eller pinjenötter).
Tillsätt sedan 3 dl grahamsmjöl och 7-8 dl vetemjöl.
Arbeta degen i ca 5 min och låt jäsa övertäckt ca 1 timme i kylskåp.
Ta upp degen på mjölad bakbord och knåda med så mycket mjöl du behöver för att degen inte ska vara kladdig. Dela i 25 bitar och rulla till släta runda bullar. Lägg tätt på en plåt med plåtpapper och strö över lite mjöl på bullarna. Jäs övertäckt i ca 30 min och sätt på ugnen på 225 grader.
Grädda mitt i ugnen i ca 15 min. Låt bullarna svalna utan plåten under.
Blev kanske inte det nyttigaste men kanske godaste??
13. Dessutom känner vi dig som barnens populära Ridlärare Lotta. Inte svårt att förstå varför du är så älskad även bland de yngsta. På vilket sätt kan du dra nytta av dina erfarenheter som pedagog inom skolan när du agerar ridfröken?
Svar: Min plan är alltid att göra övningar som känns lite svåra och kittliga men ändå är möjliga att klara av för alla. På så sätt kan man få känna sig duktig och att man verkligen uträttat något.
Det är lätt för vuxna att säga till ett barn som ritat 3 streck på ett papper att de varit såå duktiga men det brukar inte jag göra. Jag utmanar dem att rita ytterligare streck så att det blir något eller använda färger så att det blir vackert. Min pedagogik går ut på att på ett vänligt och uppmuntrande sätt ändå hålla en utvecklande nivå.
14. Vilka egenskaper är viktigast att ha när man ska undervisa små barn i ridkonsten?
Svar: tålamod och ”ögon i nacken” samt att lita på hästarna.
15. På senare tid har vi tagit del av debatten om föräldrar i idrotten. Har du någon erfarenhet av föräldrapress i ridsportsammanhang? Hur skulle man kunna belysa och hantera en sådan fråga tycker du?
Svar: De allra flesta föräldrar i ridsporten är fantastiska och lägger ned inte bara pengar utan också enormt mycket fritid på sporten och sitt eller sina barn. Få föräldrar jag möter pressar sina barn.
Jag skulle vilja vända på det och säga till barn och ungdomar inom ridsporten att krama sina föräldrar och tacka för deras engagemang och alla tusen mil de kört för barnens skull.
16. Vem är din främsta förebild inom ridsporten och varför?
Svar: Jag har ingen särskild förebild utan jag tänker på alla, särskilt kvinnor i den här sporten oavsett om man tävlar på hög eller låg nivå, arbetar inom yrket, är tävlingsfunktionär eller fritidsryttare, som är så starka och arbetar så hårt ihop med djuren. Alla som fryser 6 månader per år i fuktiga ridhus och fastnar i geggan med stövlarna.
Vi är alla fantastiska och förtjänar uppmärksamhet i medier och pengar ifrån stat, kommun och sponsorer.
Till sist, tre snabba frågor:
Vad är ditt motto?
Svar: ett som jag stulit av någon klok tänkare: ”Allting är svårt innan det är enkelt”.
Vad gör dig lycklig?
Svar: Att se någon göra något som för den är svårt, för första eller 100e gången – och lyckas!
Och såklart sommarlov…
Tre saker som alltid följer med på tävling?
Svar: Pengar, arbetshandskar och gärna maken.