Vi fångade Magnus för att ställa några frågor om hans bakgrund, erfarenheter och imponerande kompetens:
Hej Magnus,
Tack för att vi får stjäla dig en liten stund för att ställa några frågor. Det är ett hektiskt liv du lever till vardags som VD för Vallentuna Ridskola, pappa till lilla Ella och make till Malin.
Har livet blivit som du föreställde dig när du packade väskan för att åka till Tyskland och påbörja din utbildning som Pferdeschafts-meister?
Svar: Inte riktigt men jag är rätt så nöjd. Det är ju inte slut här hoppas jag!
Hur gick tankarna när du fattade beslutet att åka till Tyskland och jobba? Vilken var din målsättning och hur infriades dina förväntningar?
Svar: Jag hade jobbat ett år på en ridskola i Helsingborg och tänkte att jag skulle ge ridningen ett år till. Eftersom Tyskland har mest guldmedaljer så var det väl bara att åka dit. Så jag tog mitt pick o pack, fick lift med en lastbil till Warendorf där jag hade hittat en familj med hästar.
Målsättningen var att få rida mer. Jag hade inga förväntningar utan jag tog dagen som den kom.
Jag kom fram till familjen i Tyskland och insåg efter ett tag att deras ridning kanske inte var den bästa. Redan efter ett par veckor var jag redo att söka mig vidare. Jag frågade om familjen kunde hjälpa mig och det visade sig då att mannen i familjen var god vän med Teodorescu som hade ett stall på 40 hästar. Det verkade ju bra så jag började där. Jag hade ingen aning om vilka de var men jag förstod snabbt att jag hade hamnat rätt den här gången.
Hur skiljer sig stall-livet, hästkulturen och attityderna i stallet i Tyskland jämfört med i Sverige? Vad kan vi här hemma lära oss av Tyskarna och vad skulle vi kunna dela med oss av till dem? Vilken är den viktigaste lärdomen du tagit med dig hem från Tyskland?
Svar: Jag var ju som tur var lite härdad från ridskolan i Helsingborg så jag tyckte att jag hade bytt upp mig.
I början är alla snälla och hjälpsamma. Sedan börjar hierarkierna göra sig gällande och då får man antingen bita ihop (om man nu gillar stallet och tror att man kan lära sig något där) eller söka sig vidare. De första 6 månaderna bestod mina dagar av att sopa, bära vattenhinkar – alla hästar vattnades förhand, mocka samt skritta fram hästar. Först efter det fick jag börja rida. Det blev ju bra till slut. Fast jag gör inte om det en gång till!
Det vi kan lära oss av Tyskarna är att lite skäll och disciplin inte skadar. Svårt att säga vad de skulle kunna lära sig av oss…?
Den viktigaste lärdomen jag tog med mig från åren i Tyskland: ”Det som inte tar kål på en gör en starkare”.
Du är ju också utbildad gångartsdomare i dressyr – hur kommer det sig att du ville satsa på det? Hur lång är utbildningen och hur är framtidsutsikterna om man nu skulle vilja byta karriär?
Svar: Jag tycker det är kul med unghästar och att kunna följa deras utveckling. Som domare så får jag se många unga hästar. Om man går in på ASVH hemsida så står det precis hur det går till. Det fins rätt många domare för tillfället vilket gör det svårare att bygga en karriär på området.
Magnus Hamilton och Ferlizia
Detta med bedömningssporter är ju ett spännande ämne – vad är det egentligen som skiljer agnarna från vetet? Hur skiljer du en 10-mässig trav från en 9-mässig trav? Hur ser kriterierna ut och vad är det ni tittar efter? Finns det speciella bedömningspunkter och hur ser de ut? Hur vanligt eller ovanligt är det att en häst får 10’or? Vad tycker du om bedömningskriterierna och hur skulle de kunna förbättras?
Svar: Utmaningen är inte att avgöra kvaliteten. Utmaningen är att förklara för ägarna varför deras häst inte räcker till. De flesta tycker att dom har en superhäst. Bara för att en häst får 7 o 6 i betyg så betyder inte det att det är en dålig häst. Till syvende och sist måste hästen vara ridbar, se på alla våra ridskolehästar.
9 mässig trav, den kan vara lätt eller kraftfull med en ren takt bra påskjut i bak och luftig i fram. Den måste gå att reglera samt att hela rörelsen går igenom kroppen och i uppförsbacke.
10 mässig trav samma som ovan fast mer av allt.
Bedömningskriterierna är bra. Vi kanske skulle behöva färre domare som dömer mer över hela landet. Då skulle man få en jämnare bedömning. De bästa hästarna kommer dock oftast hela vägen till finalerna.
Det var ett tag sedan nu som vi fick beundra dig och Ferlizia på tävling – när tänker ni sätta press på Malin och Fritz? Eller Malin och Fleetwood för den delen? Saknar du tävlandet? Vad är din målsättning när det gäller tävling framöver?
Svar: Det är lite tungt nu med Ferlitzia hon har ju dragit på sig en senskada i hagen i våras. Och med senskador är det inte så lätt – nu när jag skulle sätta igång henne sprack det upp en ny skada under den gamla. Det gör att framtiden för henne är rätt oviss.
Om man har en bra häst så är det kul att tävla men det är lika kul att utbilda och sälja hästar. Är priset det rätta säljer man, hittar nya lovande hästar som man utbildar osv.
Magnus Hamilton och Ferlizia
Vi har förstått att du brinner för Ridskolan och eleverna. Du är omåttligt poppis som ridlärare och ungdomarna har gått från klarhet till klarhet i sin utbildning och hästarna går knappt att känna igen jämfört med när ni tog över ridskolan. Plötsligt travar det runt fullfjädrade små och stora dressyrekipage på välmusklade hästar nere i ridhuset. Vad gör dig så bra som ridlärare? Varför är du så omtyckt?
Svar: Vad som gör mig till en bra ridlärare vet jag faktiskt inte jag bara kör på! 🙂
Hur långt kan man gå som ridskoleryttare? Är det möjligt att rida Msv dressyr på en ridskolehäst eller får man nöja sig med L:A? Vad skulle krävas för att eleverna och hästarna skulle kunna utvecklas till Msv nivå? När kan vi börja? 🙂
Svar: Efter som jag rider flera ridskole hästar varje morgon så vet jag att de alla har möjlighet att nå upp till Msv. De flesta gör galoppombyten som bara behöver finslipas lite. Det finns flera ridskoleryttare som redan nu skulle kunna tävla Msv så där ser jag inga begränsningar.
Jag hoppas att ni har redan det som målsättning och jobbar på det.
Magnus Hamilton undervisar en elev på ridskolehästen Dorina.
Vem är din förebild inom ridsporten och hur har dina förebilder förändrats genom åren? Vem inspirerar dig till vardags? Hur finner du motivationen och glädjen över att för sjuttioelfte gången påminna om ytterskänkelns inverkan?
Svar: Herbert Reiban o Willi Schulthise. Willi var en mästare! Efter att ha arbetat för honom och sett den mannen rida är det rätt svårt att bli imponerad av en annan ryttare. Till vardags är jag min egen inspirationskälla. Att påminna eleverna om ridkonsten är mitt jobb och det är det jag brinner för!
För de som inte rider alls och för oss som rider en hel del, förklara – varför i hela friden är det så svårt att rida? Ridningen är ju klassad som en ”materialsport” i media dvs. att jämföra med t ex tennis där man har en racket. Hur ser du på det?
Svar: Eftersom en häst är en individ som inte pratar som vi människor är det inte så lätt att kommunicera. Är man inte tydlig med sina hjälper förstår inte hästen vad man vill att den ska göra. Dessutom ska ryttaren hålla ordning på sig själv så det är inte så lätt. Det som är speciellt med ridning är att alla kan få en bra känsla och aha uppleverser på olika nivåer.
Det här med materialsport stämmer till viss del ur det perspektivet att egen häst kostar mycket pengar. Rider man på ridskola så tycker jag inte att det stämmer. Man får inte glömma att i lektionspriset ingår både häst, ridlärare, hovslagare, foder och all skötsel och omvårdnad hästarna behöver för att må bra. Fördelen du har som lektionsryttare är att du alltid har en frisk häst att rida samt kompetenta tränare som hjälper dig utvecklas tillsammans med hästen.
Det är trevligt att vi har en hel del killar på Veda som rider men det vore förstås ännu trevligare med ännu fler. Vad tror du att man skulle kunna göra för att locka killarna till att börja rida? Polo och horseball verkar ju poppis utomlands: häst+boll=roligt? Vad tror du?
Svar: Jag tror en del av problemet ligger i att killarna mognar senare. De tycker det är jobbigt med flickor och att pyssla med hästar. Senare när de blir äldre och kommer på att man kan tävla så brukar det ta fart. Se bara på hoppningen där det är väldigt många killar som tävlar på toppnivå.
Ridskolehästarna på Veda är otroligt snälla att rida och pyssla om vilket inte alltid är självklart i andra stall. Vad gör hästarna på Veda så speciella?
Svar: Mycket ligger i att vi hittar hästar som passar in i ridskoleverksamheten. Alla går ute till sammans hela för middagen vilket gör att de har rastat av sig och rangordningen är avklarad. Det skapar ett lugn i ridhuset under lektionerna. Hästarna rids 6 dagar i veckan och får rätt mängd foder – allt detta gör att de mår bra och blir trygga individer.
Vilka kvaliteter letar du efter hos en god ridskolehäst jämfört med en god tävlingsindivid? Vilka egenskaper och fysik letar man efter och vilka varningsklockor bör man leta efter?
Svar: Svår fråga. Hästen ska passa många ryttare så är det inte så lätt. Den måste vara viktbärande utan att vara för stor. Den måste ha en bra takt utan att vara alltför stor i steget. Den ska ha egen motor samt korrekt benställning.
Tävlingshästen måste ha tre jämna gångarter som går att reglera och känsliga. Exteriören är viktig – tummar man på den brukar det straffa sig i längden.
Magnus Hamilton
Hur lägger du upp träningen med dina egna hästar och inackorderingshästar? Lägger du upp en plan dag för dag; vecka för vecka; månad för månad? För du anteckningar över övningar och resultat? Utvecklar du fortfarande ditt resonemang och din träningsfilosofi eller är den numera huggen i sten?
Svar: Det handlar mycket om känsla och vilken individ vi talar om. Man får prova sig fram. Den största vikten lägger jag på takt, lösgjordhet och kontakt.
Det här med successionsplanering som man säger i näringslivet. Hur tänker ni kring de ungdomar som vistas i stallet och den potential de utgör för framtida träning, tävling och utbildning? Hur vill du tillvarata potentialen i ungdomarna på kort och lång sikt?
Svar: Det går inte att se kortsiktigt på detta – det tar tid lång tid! Jag tycker vi har ett bra koncept här på ridskolan och genom USEK som ger alla en bra grund att stå på när man går vidare.
Alla möjligheter finns här – man måste nog bara se dom om man nu vill komma vidare.
Till sist, tre snabba frågor:
Vad är ditt motto?
Svar: Det är aldrig försent!
Vad gör dig lycklig?
Svar: Familjen
Tre saker som alltid följer med på tävling?
Svar: Har inte tre saker som måste med utan allt som ska med måste var med.
Stort tack för intervjun och på snart återseende i stallet!